Lyssnade på intervjun med Kicki Danielsson på fm. i efter 10.

Hon berättade om sin uppväxt i fosterhem mm.

Hur hon kände att hon hade fått låna en familj i princip utan någon som helst samhörighet.

Precis som jag.........

Som 5-åring kom jag till fosterhem (inom min fars släkt). Även min lillasyster kom med.

Men ju mer åren gått Har man känt att man inte passat in i denna familj.

Har hela tiden trott att man var tvungen att göra sitt yttersta för att anpassa sej, men det känns inom en att allt är så fel.

Min syster har nog haft lättare eftersom hon är väldigt lik den släkt som vi hade kvar, men jag är mer lik min mors sida och den har inte funnits med under åren..

Har alltid under åren känt stor kärlek av min fostermor och utan henne....ja det vågar jag inte tänka på...men resten..??

Den enda familj jag känner att jag har, är min man och mina 4 underbara döttrar som en dag kanske ge mig den familj som jag känner att jag "äger" och inte lånar..